I want to run. I want to hide. I want to tear down the walls that hold me inside. I want to reach out and touch the flame. Where the streets have no name.



När det känns som att hela staden är full av kärlek och man inte vill något hellre än att vara glad för andra, men man kan bara inte låta bli att vara avundsjuk.
Så jävla avundsjuk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0